I november 1939 krävde Sovjetunionen att få vissa gränsområden av Finland i närheten av Leningrad (dagens S:t Petersburg). Dessutom ville ryssarna ta över några öar längst in i Finska viken. I gengäld skulle Finland få en del av Östkarelen längre norrut.
Syftet med Stalins förslag var att skydda staden Leningrad vid ett eventuellt anfall från Hitlers Tyskland. Finland gick inte med på de ryska kraven och därför gick ryska trupper utan krigsförklaring över gränsen.
Sovjetunionen var Finland överlägset både till numerär, beväpning och utrustning. Finlands försvarsmakt bestod i det första skedet av 200 000 man, 32 stridsvagnar och 119 flygplan medan Röda armén anföll med 460 000 man, 1 500 stridsvagnar och 1 000 flygplan. De finländska trupperna hade däremot övertag i kännedom av terrängen, vana vid vinterförhållanden och en mer självständig befälsordning. Finlands armé riktade in sig på försvarskrig och intog försvarsställningar som utnyttjade terrängen, som bestod av tät skog och stora sjöar. Under sommaren 1939 hade Finland uppfört ett antal fästningar på huvudförsvarslinjen, som senare kom att kallas Mannerheimlinjen. Denna linje var avsedd att vara ett omfattande nätverk av färdigställda befästningspunkter över Karelska näset. Linjen var emellertid endast delvis slutförd då kriget bröt ut.
De finska soldaterna kämpade tappert mot övermakten och lyckades hålla stånd i 105 dagar.
I samband med invasionen fick de ryska marktrupperna fick hjälp av tungt bombflyg, som under den första krigsdagen bombade många finska städer och samhällen.
Samma dag som ryssarna anföll utsågs fältmarskalk Carl Gustaf Mannerheim till överbefälhavare över de finska trupperna. Den redan legendariske Mannerheim, som var en hjälte från finska inbördeskriget (1918), var en skicklig organisatör, men hade då hunnit bli 72 år.
De flesta militära bedömare ansåg att det finska försvaret snabbt skulle bryta samman när ryssarna anföll. Men snart kom märkliga rapporter från kriget i de snöiga, kalla finska skogarna. Ryssarna slogs tillbaka med stora förluster där de gick till angrepp. Speciellt uppmärksammade blev de dödsföraktande finska fjärrpatrullerna som i sina vita skiddräkter i 40 graders kyla härjade långt bakom de ryska linjerna.
Ett av de blodigaste slagen utkämpades i gränssocknen Suomussalmi. Finländarna var i stort numerärt underläge, men de finska soldaterna var vana vid skogen och kylan, dessutom var de duktiga skidåkare.
De finska skidpatrullerna anföll från alla håll. Slaget var avgjort den 7 januari 1940. Över 10 000 ryska soldater frös ihjäl eller dödades under striderna som utkämpades i temperaturer ner till minus 46 grader. Cirka 3 000 ryska soldater togs som fångar.
Efter slaget hade ryssarna lämnade kvar enorma mängder vapen. På en sträcka av en mil hade vägarna förvandlats till en krigskyrkogård där det låg tusentals stupade soldater. Finländarna erövrade stora mängder av ryska vapen, bland annat 129 kanoner, 54 stridsvagnar, 12 pansarbilar och stora mängder handeldvapen.
Old browsers only have partial support for new technology and doesn't give the website an honset chance to live up to its fully potential. You can easily download an other web browser that works better. Här är ett axplock moderna webbläsare som fungerar bra!